Hur den mytomspunna Stjernekåren uppkom är ett mysterium vi alla funderar över och sägnerna cirkulerar.
Vi har hört allt från att det var Elvis som grundade den utan vidare anledning, till att det var älgarna här uppe i Värmlands djupa skogar som fick nog av att inte ha häftiga aktiviteter på skolan.
En del tror till och med att vår älskade elevkår funnits med ända sedan tidernas begynnelse.
Men sådant är inte fallet.
Låt oss berätta att det hela började med ett Elevråd.
För tre år sedan bestämde sig den sittande styrelsen att det vore bättre med en Elevkår.
Vi är alltså direkt kopplade till Sveriges elevkårer.
Vår egna Guru, skapare, gud - vad än ni vill kalla det, är Max Berg.
Efter Max, blev det officiellt en elevkår, men då med ingen mindre än Mia Andersson vid rodret.
När Mia kämpat sig genom ett år, med en fantastisk bedrift bakom sig, var det dags för henne att lämna över ordförandetiteln till Martin Svedlund.
Denna man styrde elevkåren med en grym passion, eldig själ och sådär lagom auktoritär.
När Martin var tvungen att kliva ner från piedestalen, blev nuvarande ordföranden vald.
Nämligen mannen, myten, legenden - Arvid Rattfeldt.
Vad Arvid lyckas åstakomma detta år återstår att se, men utsikterna ser lysande ut.
Vi har dessutom ständig uppbackning av våran alldeles egna och älskade maskot.
Låt oss presentera: Stjerneälgen!
Och nu några väl valda ord från Stjerneälgen himself:
Hallå allesammans! Stjerneälgen här.
Ja, jag vet, "En älg? Really? Han kan inte ha något vettigt att säga." - jag har hört det förr, och jag lär få höra det igen.
Vilket är synd, men jag tar det för vad det är. Är ganska flexibel så.
Jo, jag tänkte berätta om varför och hur jag hamnade i Stjernekåren från första början.
Jag menar, jag är två år och ni undrar säkert vart mina föräldrar är.
Som ni alla säkert är ruggigt medvetna om, så är älgjakt en stor grej här i Torsby kommun och det tycker jag är himla kul!
Det finns få saker som är så roligt som att springa och lura jägare under hela hösten.
Tyvärr kommer det ju med vissa tråkigheter också, som att man faktiskt blir träffad. Vilket min mamma blev, min pappa stack innan jag föddes, men inte lider jag av det, jag har hört att det är så det funkar.
Mamma klarade sig, men blev lite snurrig och jagade iväg mig senare.
Och då fick ju jag panik förstår ni!
Jag sprang och sprang och sprang, till sist sprang jag RAKT in i Stjernekårens högkvarter.
Och där blev jag så väl bemött att jag bestämde mig för att stanna! Jag har trivts som fisken i vattnet varenda sekund.
Efter några månader blev jag uppgraderad från suppleant till maskot. En roll som jag tycker passar mig himla bra faktiskt.
Jag hoppas att ni känner er lika välkomna i elevkåren som jag gör och att ni deltar i allt som anordnas.
(Förresten, jag och min mamma har en himla bra relation idag.)